Ja, jag säger då det... Vilken dag... Så mycket hände, men det var nog bara för oss. För alla andra var det nog vilken dag som helst. Mycket känslor och kärlek... Det kändes så rätt, som att vi verkligen behövde få gråta i varandras armar en stund och glömma resten... släppa på allt som man har innom sig. Det var bara väldigt omtumlande...
 
Haha, stackarna om gick förbi, dom måste ju ha undrat :P
Men men, det kan dom gott göra. Jag är både lyckligare och ledsnare än innan, om man kan vara det samtidigt?

Knasigt inlägg som inte många kommer förstå, men jag vet att det som står mig närmast kommer ialla fall förstå en del :)

Nu bakar mamma äppelpaj :D mums ;)

Det var allt för nu!
Hej!